Älskade Ridskola

Nu är hösten här och terminen har startat på de flesta ridskolor. Det betyder att en del barn fått sin allra första kontakt med en häst och sin allra första upplevelse på en hästrygg. Några av de barnen kommer vara framtidens Therese Nilshagen och Henrik von Eckerman. Många av de barnen kommer viga hela sina liv åt hästar och hästsport på olika vis. Många av barnen kommer inte fortsätta rida livet ut men ändå känna evig tacksamhet mot hästarna och ridskolan för det de gett dem.

Ridskolan är starten för de allra flesta ryttare i vårt land, och ridskolan erbjuder mer än bara ridning en gång i veckan. Här finns möjlighet att lära sig hur man tar hand om hästar och stall. Man får lov att borsta, rykta, smörja och sopa. Man kan mysa med en varm och mjuk mule. Här finns likasinnade kompisar och vuxna förebilder som gärna lär ut, visar och förklarar. I takt med att man blir duktigare får man själv agera förebild för de mindre och nyare eleverna.

Våra välutbildade ridlärare är fantastiska på sitt jobb. Genom sin utbildning och erfarenhet vet de både hur de ska hjälpa den lilla rädda eleven och förklara för hela gruppen hur man vänder snett igenom. De vet hur de bäst lär eleverna att galoppera och hur man förklarar det där med sittben. De har tålamod i överflöd och de spenderar långa kvällar i kalla ridhus.

Och så är det ridskolehästarna! De älskade ridskolehästarna. Alla elever har sin favorit att rida. Någon är pigg och snabb, någon annan är långsam. Någon är lite busig och någon annan är tryggheten själv. Det finns alltid en som är sur i stallet och som vill ha sin box för sig själv. Och så finns den där lugna, snälla som älskar att bli borstad och kliad i pannluggen. Tänk vilken ynnest att få möjlighet att lära känna så många olika individer.

Man pratar om att Sverige har världens bästa ridskola och vi ska vara så stolta över att ridsport finns tillgänglig för fler än de som har råd med egen häst. Men många ridskolor kämpar idag. Priset på foder, strö, el, drivmedel och inte minst hästar har stuckit iväg rejält och det är inte lätt att få ihop det. Ridskolechefen vet att ridning är en dyr aktivitet och att familjerna också har ansträngd ekonomi. Därför tar det emot att behöva höja priset på ridlektioner. Att spara in på hästarnas välfärd är förstås aldrig ett alternativ. Så vad gör man?

Jag funderar över varför inga av våra stora ridsportsponsorer engagerat sig i ridskolans värld. De köper hästar till våra toppryttare och sponsrar stortävlingar på löpande band. Men, hur många av våra toppryttare hade varit där de är idag utan ridskolan som gav dem möjlighet att börja rida och upptäcka kärleken till hästen? Hur stort intresse hade vi haft för ridsport överlag, och hur mycket biljetter hade det sålts till Falsterbo, GHS och SIHS om inte ridning som fritidsaktivitet var så utbredd som den är idag, tack vare ridskolan?

Hästsverige drivs av hästtjejerna! Och de flesta finns i ridskolan. Är det inte dags att de stora sponsorerna börjar intressera sig för grogrunden till svensk ridsport? För utan ridskolan, ingen ny Therese Nilshagen och ingen ny Malin Baryard. Jag vill därför skicka en passning till H&M, Gina Tricot, Lövsta, Volkswagen, Hööks, ATG, Agria m.fl. Hjälp de kämpande ridskolorna att fortsätta sitt oerhört viktiga arbete för framtidens häst-Sverige. Här kan ni verkligen göra skillnad!

Så slutligen, en stor eloge och massor av kärlek till alla er kämpande ridskolechefer, ridlärare och ridskolehästar. Ert arbete betyder så mycket för så många.